"Ha alltid torrt krut"

 Att det är en bra och rimlig strategi att alltid  ha lite "torrt krut" i portföljen är någonting som jag upplever som näst intill en etablerad sanning bland tyckare om börsen men också förvaltare.

Jag tycker det är väldigt fel men utöver detta går det hela heller inte ihop rent logiskt. Logiken bakom uttalandet är att det torra krutet finns för att kunna utnyttja eventuella dippar antingen i enskilda personliga innehav eller på marknaden i stort. På detta sätt blir en nedgång inte lika allvarlig för portföljen, både då en del av portföljen inte upplever tidigare nämnda dipp samt att likviderna kan utnyttjas för köp på en billigare kurs.

När detta torra krut sedan har utnyttjats, givet att hela krutet har utnyttjats, är portföljen rimligtvis fullinvesterad. Om då portföljen alltid ska ha lite torrt krut behöver en del av befintliga innehav direkt säljas för att åter ha en del torrt krut. Som synes går det hela inte ihop, utan när det torra krutet har utnyttjats för sitt ändamål, är det förbrukat.

Det blir istället ett tafatt försök till timing av marknaden, där investeraren alltid vill ha en liten del likvider, oavsett hur liten, för att det ska kunna kännas bättre när en eventuell nedgång kommer. Investeraren lurar dock sig själv, främst då dessa likvider för att köpa en dipp på 5 % från en hög nivå hade tjänat väldigt mycket mer pengar om de hade satts i användning från första början. Att hålla likvider kanske känns bra, men du tjänar inga pengar på det. 

Lura inte dig själv, våga vara fullinvesterad. 

Det svåraste just nu

Jag upplever mig nästan vara onormalt oaktiv i portföljen. Förmodligen har jag blivit enormt färgad av de tidiga böckerna jag läste och bl.a Warren Buffett som ungefärlig uttrycker att en investerare inte borde "handla runt" för mycket. Det jag upplever att jag inte gör är alltså att utvärdera olika befintliga positioner och justera portföljvikt efter attraktivitet särskilt ofta. 

Något han dock även poängterar, är vikten av att samtidigt vara snabbfotad. Du måste kunna i stort sett göra ingenting i portföljen under långa tidsintervall, för att sedan när en påse pengar ligger framför dina fötter, hugga direkt och med all din kraft.

Jag har en inklinering att vara inaktiv, men det kan också vara farligt att vara allt för inaktiv. Om ett bolag har spelat ut sin rätt och uppnått den värdering du anser vara rimlig, samt det finns bättre möjligheter därute? Sälj då. 

Jag har nu efter att ha funderat en del på detta kommit fram till hur jag iallafall tror att jag tänker och agerar  kring portföljvikt och att justera den. Jag försöker agera på extremvärden, alltså när ett bolag antingen är uppenbart billigt eller uppenbart väldigt dyrt(sett till rimlig multipel, beräknad framtid etc). Om inte någon av dessa situationer uppstår justerar jag ofta väldigt lite, om jag inte får anledning att ändra min syn på bolagen i portföljen eller upptäcker något nytt bolag. Portföljvikterna har pga detta ofta fått leva väldigt fritt, vilket har gjort att vissa bolag fått bli väldigt stora delar av portföljen vid vissa tillfällen.  

Oklart vad jag ville säga med detta inlägg mer än att tänket kring portföljvikt är väldigt svårt men samtidigt otroligt viktigt för långsiktig prestation. Att låta sina bästa idéer växa fritt är viktigt, men att minska för att öka i möjligheter med bättre bedömd risk/reward kan även det vara rätt beslut. 

Detta är en ny bullmarknad era jävla räkor

 Slut på meddelandet.