Jag upplever mig nästan vara onormalt oaktiv i portföljen. Förmodligen har jag blivit enormt färgad av de tidiga böckerna jag läste och bl.a Warren Buffett som ungefärlig uttrycker att en investerare inte borde "handla runt" för mycket. Det jag upplever att jag inte gör är alltså att utvärdera olika befintliga positioner och justera portföljvikt efter attraktivitet särskilt ofta.
Något han dock även poängterar, är vikten av att samtidigt vara snabbfotad. Du måste kunna i stort sett göra ingenting i portföljen under långa tidsintervall, för att sedan när en påse pengar ligger framför dina fötter, hugga direkt och med all din kraft.
Jag har en inklinering att vara inaktiv, men det kan också vara farligt att vara allt för inaktiv. Om ett bolag har spelat ut sin rätt och uppnått den värdering du anser vara rimlig, samt det finns bättre möjligheter därute? Sälj då.
Jag har nu efter att ha funderat en del på detta kommit fram till hur jag iallafall tror att jag tänker och agerar kring portföljvikt och att justera den. Jag försöker agera på extremvärden, alltså när ett bolag antingen är uppenbart billigt eller uppenbart väldigt dyrt(sett till rimlig multipel, beräknad framtid etc). Om inte någon av dessa situationer uppstår justerar jag ofta väldigt lite, om jag inte får anledning att ändra min syn på bolagen i portföljen eller upptäcker något nytt bolag. Portföljvikterna har pga detta ofta fått leva väldigt fritt, vilket har gjort att vissa bolag fått bli väldigt stora delar av portföljen vid vissa tillfällen.
Oklart vad jag ville säga med detta inlägg mer än att tänket kring portföljvikt är väldigt svårt men samtidigt otroligt viktigt för långsiktig prestation. Att låta sina bästa idéer växa fritt är viktigt, men att minska för att öka i möjligheter med bättre bedömd risk/reward kan även det vara rätt beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar