När man investerar på aktiemarknaden är det väldigt lätt att utföra så kallade tankevurpor eller tankefel. Ofta lurar man sig själv genom att rationalisera de beslut man tidigare tagit för att få de att framstå som de korrekta besluten att ta. Detta är mänskligt och gäller alla, även de bästa handlarna eller investerarna, till och med t.ex Warren Buffett har gjort stora misstag. Att göra misstag är helt enkelt en stor del av att handla med aktier, och det är därför essentiellt att försöka minimera antalet stora misstag man gör och även lära sig av de misstag man (mot förmodan) faktiskt gör. Det är endast när man gör misstag och därigenom förlorar en stor nog summa pengar för att det ska göra ont du tar till dig av misstagen och verkligen försöker lära dig av dem. Att alltid fortsätta att lära sig är vad jag tror den enskilt viktigaste faktorn i om man som investerare kan hålla sig kvar i gamet och lära sig nog för att med tid kunna generera överavkastning.
Det finns ett oändligt antal tankevurpor jag själv observerat under min korta tid jag har investerat i aktiemarknaden. Det kan vara som jag själv gjort, som jag observerat andra göra, eller som jag läst om i olika böcker. Jag ser mig själv som en värdeinvesterare likt många andra på twitter där jag spenderar mycket tid. För värdeinvesterare finns det flera olika "mantran" som man ofta inbillar sig själva att följa, i tron om att det övertid ska generera överavkastning mot sitt jämförelseindex. Ett självklart mantra för i stort sett alla värdeinvesterare är att vara långsiktig. Detta innebär bland annat att när kursen går ner i ett innehav värdeinvesteraren är investerad i, till synes utan anledning, skanderar värdeinvesteraren att inget fundamentalt har förändrats i bolaget och att man kommer öka på innehavet. Jag är ofta likadan. Man ser det alltså som att bara för att kursen har gått ner har man inte haft fel, det är helt enkelt bara ett bättre köpläge. Jag är ofta beredd att hålla med i mina egna innehav, så länge som inget fundamentalt har förändrats i bolaget. Detta kan så klart ofta vara väldigt svårt att veta, vilket gör situationen så kritisk. Mina största förluster har jag åkt på då jag valt att öka på min position flertalet gånger i innehav som hela tiden sjunker av vad i min tro varit utan anledning och ett uppenbart köpläge. Jag har i efterhand insett hur lite jag faktiskt visste om bolaget samt hur amatörmässiga och överdrivet positiva mina prognoser var. I stort sett alla scenarion jag hade målat fram i bolaget var vad man skulle kunna kalla "blue skies" scenarion, dvs att så gott som allt skulle gå rätt för bolaget med t.ex ökande försäljningstillväxt från en tillväxt som redan varit explosiv och väsentligt stärkta marginaler. Men detta är egentligen en annan diskussion.
Något som jag tycker med förra stycket i åtanke blir aningen humoristiskt, är när kursen istället går upp i bolaget värdeinvesteraren är investerad i. Man tar en bild på sina innehav och gläds åt hur många procent portföljen är upp på dagen. Detta är så klart helt naturligt och något som är väldigt svårt att vänja sig av med. Tankevurpan i denna dynamik är i min mening att om inget fundamentalt har ändrats för att kursen går ner , ja då har inget fundamental heller förändrats när kursen går upp(givet inga stora nyheter eller rapport t.ex). Det är dock otroligt vanligt för många investerare att se en kursrusning som ett bevis på att de har haft rätt i sin analys som de förhoppningsvis gjort av bolaget. När kursen rasar har du inte gjort fel, men när kursen rusar har man helt självklart gjort rätt. För mig går det inte ihop.
En annan kul tankevurpa som jag sett mycket av senaste dagarna är när folk nu med den "fruktansvärda" sell-offen av tech klagat på att det har varit den "värsta dagen för portföljen nånsin" och uttryckt hur jobbigt det har varit. Detta är enligt mig sånt otroligt bak-o-fram tänk så man nästan blir mörkrädd. När du möjligen, likt många andra, haft ett år eller kanske till och med flera år av positiv avkastning så att portföljen växt på sig lite, ja då är det ju helt naturligt att nästa "stora" fall där portföljens värde kanske går ner med ett par procent på en dag blir allt större mätt i kronor! Ville man inte ha den stora avkastningen man fick innan nedgången i portföljen? Förmodligen är man fortfarande plus på innevarande år men gråter ändå ut på twitter hur jobbigt det är? Jag förstår inte. Det du indirekt säger om du tänker såhär är att du hellre hade haft mindre avkastning de tidigare åren så att portföljen hade varit mindre och detta fall hade blivit mindre mätt i kronor. Om detta inte är en stor tankevurpa så vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar